Motorcyklar

   Sen har vi ju förstås motorcykelåkningen, mitt verkligen stora intresse, som tyvärr har fått vila lite nu på grund av olyckan.
   Det hela började väl när pappa hämtade mig och min bror hos vår dagmamma. Ibland var det med motorcykel, då en cb500 eller liknande. Pappa har liksom alltid kört motorcykel så det var ganska självklart att jag också skulle göra det.
   Min bror och jag köpte en 80cc Cross som vi hade sparat pengar till länge, pappa hade nog ett finger med där för så mycket pengar hade vi faktiskt inte .
   Jag kommer ihåg att den var väldigt svår att köra, effektkurvan är ju inte så snäll. Vi sålde den iaf efter ett eller två år. Jag blev antagligen avskräckt av det för sedan dröjde det innan jag körde igen.

Moped

   En röd Suzuki K50. Det följde med en hel del trim vid köpet, men eftersom jag inte ville köra med det så sålde jag av allt o tjänade lite pengar istället . Mopeden gick sedan i arv till min bror.

125:an

   När jag fyllde 16 var det dags för en lätt mc, det blev en Yamaha RD 125 -85 med vattenkylning. Vi hittade den i ett garage hos en mc-firma här i Eskilstuna. Den hade varit stulen, tändningslåset var trasigt. Det var dessutom en spricka på toppkåpan bredvid framlyset.
   Jag kommer ihåg att jag tyckte att den gick som ett skott. Jag fick ju höra att den lät som en geting men det gjorde inte så mycket.
   Det tog två år innan det var dags för uppkörning (slöhet) o då skulle jag snart fylla 18 så det var lika bra att ta de sista lektionerna med mellanhoj. Alltså fick jag mellankortet istället.

400:an

   Jag hade tröttnat på 125:an och nu kom nästa problem, att hitta en mc som var klassad som "mellan". Det är inte så lätt som det låter (och det är antagligen just det som är meningen).
   Det fanns en Kawasaki Z400 -82 till salu i släkten. Den hade rätt vikt men effekten låg 1hk över det godkännda. Men det var alltså när den bänkades på fabrik 1982, så vi tog den till en verkstad som fick bänka om den, resultatet var som väntat något lägre än vad som tidigare angivits, ett intyg från dem och en ny registreringsbesiktning så var det klart.
   400:an var snabb som en raket (tyckte jag) och lät ganska mysigt också.

650

   Efter att man har haft mellankort i två år ändras behörigheten automatiskt till tungt kort. Jag fick nu köra vilken hoj som helst.
   Det började med att jag bläddrade lite i Touringbutikens katalog, de har en lista med alla årets hojmodeller.
   Jag fastnade för Suzukis SV650s, jag frågade pappa om det var krångligt att importera mc från Tyskland (han hade hämtat en bil där) vilket det inte verkade vara. Efter ett par samtal hade jag hittat min hoj. En svart -00, egentligen ska man ha fler än ett objekt innan man åker men vi hängde på ett släp efter bilen o stack iväg.
   Vi åkte efter jobbet på en torsdag, sov i bilen i danmark, tittade, provkörde och köpte hojen på fredagen. Vi var hemma på natten mellan fredag och lördag.
   Detta är en otroligt rolig hoj, den duger till så mycket, det var inga problem att hänga på större hojar på kurviga vägar, tvärtom. Smidigheten är viktigare än effekt där.
   Efter ca 3000mil med krokvägar, bankörningar, busåkning och en danmarksresa började jag fundera på att byta. Jag hade då haft SVn i två år. Annonseringen började på hösten, jag lyckades sälja på våren därefter. För 3500:- mer än vad jag köpt den för (det var ett bra pris för köparen).

Mille

   Jag ville ha ngt som uppträdde som en SV fast med lite mer effekt. Det fick bli en Aprilia RSV Mille, även denna från Tyskland.
   Min brors kompis (Endurokillen, Johan) var intresserad av att följa med, efter ganska många samtal hade vi synkat det hela. Jag hade tre Mille att titta på och Johan hade en SV som mål. Det finns lite bilder på denna resa i galleriet.
   När jag kom hem och hade fått Millen registrerad och kunde köra lite så märkte jag att kedjan snart behövde bytas, den hade sett fin ut i garaget i tyskland, men det var inte så mycket att göra åt det nu. Jag beställde ett nytt drivpaket med ett något större bakdrev, detta gjorde att det slutligen blev ungefär en månads leveranstid, under tiden fick jag köra väldigt försiktigt, när jag väl bytt drivpaketet tog det bara ett dygn innan olyckan. Vägverkets osynliga grussträngar satte snabbt stopp för mitt körande.. Men det står det mer utförligt om på sidan om olyckan.

Mille nummer två

   Jag hade köpt helt ny skyddsutrustning helgen innan när jag kollade lite på blocket efter en ny hoj, jag hade varit inne på Ducati 748 ett bra tag men insåg att det skulle bli jobbigt att köra den i stadstrafik. Så det lutade mer åt Millen igen.
   Jag hittade en krockad men iordninggjord 99a som faktiskt fanns här i Eskilstuna. Det var en hoj som jag sett köras tidigt på säsongen 2004. Så jag visste att den var seriöst lagad. Jag ringde ägaren för att bestämma en tid att titta på hojen.
   Väl där så synade jag och två kompisar Millen i sömmarna. Allt såg bra ut. Dags för provturen, inga problem där heller. Det kändes varken ovant eller obehagligt att köra igen.
    Några dagar senare köpte jag hojen (då hade den blivit besiktigad utan anmärkning), så det var bara att försäkra och ge sig ut på vägarna